Femörefortet

Nu blir det en tur i militär riktning. Vi är inte bara intresserade av en kul tur utan också av kultur.

Vi startade från Lidköping en solig morgon i juli. Färden gick till Skövde, vidare mot Karlsborg.
Karlsborg kan i sig själv vara ett kul utflyktsmål med sin fästning och en ganska spännande historia. Bland annat var tanken att staden skulle fungera som reservhuvudstad om vi hamnade i krig. Vi hade dock inte tid att stanna utan fortsatt vidare norr ut förbi Olshammar och när vi kom ut på väg 50 svängde vi söder ut. Vi stanade för en fikastund på bron över till Hammar. Det medtagna fikat smakade alldeles utmärkt. När vi startade igen fortsatte vi mot Motala men svängde av till vänster upp mot Zinkgruvan bara får att slippa åka de stora vägarna.

Vi tog oss upp till Zinkgruvan och passade på att besöka gruvmuseet vid Knalla Gruva. Gruvan är från 1863 och var i drift till 2004. Idag driver Lundin Mining en stor gruva alldeles i närheten och de är sammanbundna så att Knalla gruva fungerar som nödutgång till den nya. Man kommer inte ner under jord, men de har en hel del kul att visa ovan jord. Satt och pratade en stund med ett par killar ifrån underhållsavdelningen och undrade om det verkligen gick att tjäna pengar på en liten gruva idag. De skrattade nästan åt mig och förklarade att idag är metallpriserna så höga att gruvan aldrig tidigare i historien har tjänat så mycket pengar som man gör idag. Läs mera om gruvan på denna länk goto.glocalnet.net/zinkgrmuseum/.

Från Zinkgruvan fortsatte vi mot Godegård. Godegård ligger i en gammal bergslagsbygd och hör till de äldsta järnbruken i Östergötland. Orten är känd för Louis De Geer, den svenska industrialismens fader samt Johan Abraham Grill, direktören i Ostindiska kompaniet som båda satt sin prägel på bygden. Du kan besöka Godegårds säteri som har en unik samling av porslinsföremål. En liten varning kan vara på plats - strax utanför Zinkgruvan över asfalten till grusväg. Efter Godegård fortsätter vi på krokiga asfaltvägar till Tjällmo och vidare över till Prästköp på väg 51 för att i Norrköping stanna och äta lunch.

När vi ändå är i Norrköping kan vi nämna det vackra området Industrilandskapet med många museer, Campus Norrköping, konserthus m.m. Väl värt en liten bensträckare!

Efter en god lunch och en liten promenad fortsatte vi färden till vårt slutmål som var Oxelösund. Som de sportbilsåkare vi är ville vi naturligtvis inte ligga E4:an till målet utan valde istället att åka småvägar genom Kolmården. Vägen slingrar sig vacker efter Bråviken. De visade sig emellertid att skicket på vägen var väldigt varierande.... Någon mil efter Kolmården höll man på och renovera vägen, man hade helt rivit bort asfalten och kvar låg bara gruset... En offroadklubb på utflykt hade uppskattat vägen mer än vad vi gjorde...

Så småningom kom vi ut på asfalten och fortsatte till Oxelösund där vi tillbringade natten. Dagen efter åkte vi ut till Femörefortet. Fortet är en atombombssäker kustartelleribefästning från det kalla krigets tid. Den byggdes 1960 och var i drift till 1998. Numera visas den för turister och är en påminnelse om en svunnen tid. Man parkerar och tar en liten promenad efter stigen ut mot udden och passerar ett par artelleripjäser som visar sig vara atrapper. Så småningom kommer vi fram till en öppen plats med ett litet skjul och något som ser ut som en sommarstuga med väldigt stor källardörr. Vi blir här mötta av en guide som tar med oss längre bort i skogen för att visa de riktiga pjäserna och berätta lite om anläggningen. Efter en kvart går vi in i själva bergrummet och får en längre visning av pjäser, eldledning, logement och en bra beskrivning av hur det var att bo och leva här nere. En kuslig påminnelse av de kalla kriget som ändå inte är så längesedan. Väl värt att besöka om man ha vägarna förbi.

När vi var färdiga på Femörefortet for vi hemåt igen och då besökte vi Kvarntorpshögen som ni kan läsa om under ett annan inlägg. Kan förresten också nämna att det är bra med solskyddskräm eller keps när man åker nedcabbat soliga dagar. Det var två personer med rätt så röda ansikten och armar som återkom till Lidköping. Vi brukar skämta om "bonnabränna" - en ordentig solbränna av alla kroppsdelar som sticker utanför overallen - men vi har vi istället fått "cabbränna" - solbrända ansikten och armar.

Tävling

Vem kan tipsa om en tur på 10 mil där man passerar så många kyrkor som möjligt. Turen måste även innehålla ett lämpligt fikaställe.

Skicka in ditt förslag så utser vi en vinnare.

Priset är den stora äran att få sin tur publicerad här på bloggen!!!!!

Vinnaren presenteras den 10 december 2008.

Bilkyrkogården

Nu tar vi ännu en tur. Denna gång går turen till bilkyrkogården Kyrkö Mosse utanför Ryd i Småland.

Hit åkte vi i den stora bilen eftersom det var lovat regn och vi skulle försöka handla lite. Ja, kanske inte på bilkyrkogården men i glasriket. Det fungerar inte så bra med liten bil utan tak eller med MC. Vi började från hemmet ganska tidigt på morgonen och körde mot Jönköping, vidare mot Carl von Linnés födelsehus i Råshult, Stenbrohults socken. När man väl kommit av E4:an vi Ljungby var det vackra kurviga vägar med mycket skog och vackra stengärdsgårdar. Här stannade vi och kikade på huset som Linné fötts i och där han bott i ca 2 månader. Det var vackert alldeles bredvid järnvägen med mycket örter och växter och ett café där man kunde fika eller äta mat. Var man riktigt intresserad kunde man gå lite olika vandringar för att titta på en mängd olika växter. Läs mer under länken www.linnesrashult.se.

När vi var färdiga fortsatte vi på småvägar mot Ryd och bilkyrkogården vilken vi nästan missade. Den ligger ett par hundra meter från samhället Ryd- Väg 119 mot Hässleholm, men den är lätt att missa då den inte är skyltad, men se till höger så hittar ni den.

När man stiger ur bilen på den lilla parkeringsplatsen känner man lite vördnad över denna mosse där det ligger mängder med bilskrot. Mannen som drev bilskroten började med att bryta torv. Han byggde sig en egen järnväg så att det skulle bli lite lättare att forsla torven. I slutet av 1940-talet drogs bilskroten igång. Mannen byggde sig även ett litet hus att bo i och en liten verkstad och där fanns han kvar tills i slutet av 1980-talet. Skroten är idag kultförklarad och skyddad under 49 år.

Här finns mängder med gamla bilar. Bilar som det växer träd i, bilar som man inte vet vilket märke det är, däck, fälgar, gamla motorer som ligger begravda i denna mossen. Huset och verkstaden står kvar och bara väntar på att någon skall komma tillbaka. Det är något helt otroligt att få se och man blir alldeles förundrad över att det är så här. Mest förundrad är man nog över att den får vara kvar i många år till.

När man ändå är i närheten av Tingsryd kan man ta en tur dit och handla plastprodukter på Hammarplast till bra priser. De har öppet under sommarhalvåret och de flesta dagar i veckan. Se mera på www.hammarplast.se.

Kvarntorpshögen

Idag går färden till Kvarntorpshögen utanför Kumla.
Kvarntorpshögen består av rester från oljeskifferindustrin. Under andra världskriget ströps oljetillförseln till Sverige och 1942 framställdes den första oljan ur det oljeskiffer som fanns i området. I takt med utvinningen av olja växte högen till imponerande dimensioner.
Högen är fortfarande varm invändigt och man har på senare år försökt släcka den och när man kliver ut på parkeringen kan man fortfarande känna lukten av olja.

Det är alltså så att man på Kvarntorpshögen kan fika och titta på konst. Uppför berget går en brant, kurvig väg som är belagd med grus och när man väl kommer upp har man en otrolig utsikt över Närkesslätten. Vill man inte åka på grus finns det även en trappa uppför berget. Fiket är öppet varje dag från 1/6-30/8 mellan 10-20. Under maj och september är det öppet varje lördag och söndag mellan 10-15. För mer information och hur man tar sig hit se www.kumla.se/konstpahog.

När man ändå är på Kvarntorpshögen eller i närheten får man inte missa att åka in till det lilla samhället Hällabrottet som ligger vid foten av Kvarntorpshögen. Där ska man titta på det som finns kvar av Yxhultskoncernens huvudkontor. En otrolig vacker byggnad invändigt som i dag bara står tom och har gjort så en längre tid. Är man intresserad av övergivna platser bör man läsa en bok som heter Övergivna platser av Jan Jörnmark.

Om man fortsätter väg 52 österut ser man så småningom Lithells på vänstersidan. De har en factory outlet där man säljer korv, hamburgare m.m till riktigt bra pris. Lithells producerar de korvar och hamburgare som säljs i korvkioskerna. Butiken är öppen måndag-fredag.

Kvällstur till Madam Blå i Essunga

Vi var några hojåkare som samlades en tisdagskväll efter jobbet på Mc Donalds i Lidköping. Vi hade egentligen bestämt att åka till ett fik i Bredöl, men tyvärr var det stängt. Vi bestämde oss i stället för att prova ett nytt ställe där vi inte varit förut. Färden började med att vi åkte mot Örslösa och fortsatte den gamla vägen mot Tun. Vädret var varmt och skönt och det var många som var ute i samma ärende som vi - åka mc. Vi fortsatte fram till rastplasten Viggen som ligger utmed väg 44:a strax utanför Grästorp. Där stannade vi några minuter för att prata lite skit och mjuka upp rumpan. Denna gång var det stor spridning på MC - Carin på sin 125:a, Jonas och Margareta på sin FJR1200 och själva stod vi för den äldsta hojen - en XJ900-1983.

När vi var redo igen gick färden genom Grästorp via Tengene mot Nossebro. Krokig väg med fin asfalt. I Nossebro svängde vi av mot Essunga för att efter en kort stund vara framme vid vårt mål Madam Blå.

Madam Blå är ett litet hotell där man också bara kan fika. Vi fikade och käkade jättegoda mackor och fick oss en liten pratstund med paret som driver hotellet. Det visade sig att de var MC-åkare sen många år tillbaka och att man försöker inrikta sig lite mot folk som åker MC/Entusiastbil. (Länk finns bland Våra Vänner).

När vi var färdiga att åka hem valde vi en annan väg tillbaka. Nu blev det tillbaka till Nossebro vidare mot Malma, Fridhem, Ulvstorp, Slädene för att till slut komma ut på väg 44 vid Gillstad. Även dessa är krokiga vägar med bra asfalt. Se bara upp för älgar och rådjur på vägen. Vi såg flera.

När vi svängde ut på 44:an hade det börjat mörkna och det började bli lite kyligt så vi satte full fart mot Lidköping. Vid rastplasten innan Ågårdsbron stannade vi och sa hej då.
Tack Jonas, Margareta och Carin för en trevlig tur.